Kung Rama I:s och Maha Uparat Surasis båda systrar dog 1799. Kungen lät tillverka två guldurnor för kropparna. Kungliga och högadliga döda kroppar placerades nämligen sittande i urnor och inte liggande i kistor. Kremeringen genomfördes normalt långt senare efter en mängd olika ritualer. Ursprunget för traditionen med urnor är man inte helt säker på. Kanske härstammar de från den tid då siameserna var nomader och kanske var tvungna att bära med sig sina hövdingar innan de kunde begravas.

Kungen lät 1808 tillverka en speciellt rikt utsmyckad gyllene urna, som var avsedd för honom själv, drottningen eller någon prominent prins eller prinsessa. Inuti urnan fanns en inre urna av silver, där kroppen skulle vila. Den yttre guldurnan kunde delas i åtta delar och sedan åter samlas. Mindre prominenta kungliga hade inre urnor av koppar.

Kungen var så stolt över den nya gyllene urnan att han lät placera den i sitt sovrum, där han kunde beundra den. En av hans fruar ska då ha börjat gråta och sagt att detta var ett dåligt omen. Kungen lär ha skrattat åt detta och sagt att det brydde han sig inte om. Enligt den senare kungen Chulalongkorn ska han också ha sagt; "Om jag inte får se dem från utsidan, då jag fortfarande lever, hur i helvete kan du då tro att jag någonsin får se dem?"